Vinst!

Vinst! Det var med tunga steg jag gick igenom dörren upp för trapporna. Daniels hand klistrad runt min hand. Inte en chans att smita. Efter mycket tårar och JAG VILL INTE, gjorde jag det. Jag vann över sprutorna. Boooooooya! Nu är det gjort och jag går stolt runt med mina miniplåster på armarna. Nu är det dags för en löprunda. Undra om jag vinner den kampen, utan tvekan.

Daniel packar just nu, måste nog säga att han får en toast av fem. Inte alls bra på att packa med andra ord. Men lugn du får fem toastar som pojkvän. En annan grej är att jag har börjat på allvar med körkort. Om tre veckor åker vi till varmare länder, då ska jag banne mig ha det förbaskade körkortet. Så det så! På tal om inget men nu får guif snart få en motståndare. Handbollssugen, o yes!